Fotboll i snön

I går åkte vi ut till Quintus landställe. Vi tog en härlig vinterpromenad längs med sjön i 13 minusgrader. Det var kallt även för oss labbar. Smilla den tokan försökte trots kylan att bada. Brrrr.





När vi kom tillbaka från promenaden hittade vi Quintus fotboll och då spelade vi lite fotboll i snön. Quintus spelade forward och jag var back och försökte få tag i bollen. Det gick så där...





Men tillslut fick jag tag i den. Ha!





Undra om man kan få in en hel fotboll i munnen...?





Efter fotbollsmatchen najsade vi inomhus på Quintus renfäll. Det var fantastiskt mysigt.




Sedan mys-brottades vi tills vi somnade i värmen. Vi labbar gillar snö, särskilt om man dessutom har en fotboll som man kan lira med. Livet är toppen!

I morgon är det nyårsafton och då ska vi på party. Vi vill önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Jullabbar

Vi gillar julen. Vi har fått massor av tuggisar i julklapp och vi har varit på massor av kalas. På julafton var vi först ute i skogen med husse på en jättelång promenad medans matte åkte iväg och jobbade på förmiddagen. När matte kom hem åkte vi till mattes syrra och hennes familj och doppade i grytan. Våra kusiner Hanna och Ava hade fått jätteroliga julklappar som vi lajade med hela eftermiddagen. Resten av kvällen var vi hemma bara vi tillsammans med matte, husse och tant Jackie. Dagen där på väcktes vi kl. 5.00 för vi skulle följa med matte till jobbet. Husse gnällde lite men vi flög upp och var redo för avfärd två sekunder efter vi gått upp ur korgarna. Det var så sagolikt vackert ute när vi åkte på folktomma vägar till Torsåker. Det var som om vi förflyttats in i Astrid Lindgrens saga " Barnen i Bullerbyn". När matte jobbat klart åkte vi hem igen och åt en fantastisk julfrukost. På eftermiddagen åkte vi iväg till vår bästis Quintus och åt middag.

I dag har vi en lat-dag. Husse har varit ute med oss i skogen och sedan har vi lekt utomhus hela förmiddagen. Nu håller husse på och värmer upp glöggen. Ja, bättre än så här kan det faktiskt inte bli.

God fortsättning på julen och gott nytt år till er alla! Speciellt till farbror Pelle med familj och Curry med familj.

Tjej- och labbemiddag

I går hade matte tjejmiddag. Och vi labbar hade labbemiddag. Vår bästis Quintus hängde på sin matte som var bjuden till mattes tjejmiddag.



De åt skånsk kalops med potatismos och rödbetor med glass och choklad till dessert...



... och vi åt tuggisar.




Jag och Quintus försökte sno Smillas tuggisar men då sprang den skvallerbyttan till matte och skvallrade. Det slutade med att vi fick de till sist. Smilla knyckte på nacken och anslöt sig till matte och de andra tjejerna istället.

När vi tuggat i oss alla tuggisar så jagade vi alla tre varandra på tomten tills vi var helt slut. Sedan sov vi resten av kvällen runt bordet i vardagsrummet bland en massa fötter. Jag försökte tjuvlyssna på vad de pratade om men ögonlocken blev bara tyngre och tyngre och sedan försvann jag in i en drömvärld full av tuggisar.

Tage!

I går var det en högtidsstund för alla Labradorälskare, för då damp julnumret av tidningen Labradoren ner i brevlådan. Så vi kröp upp i soffan allihopa å så hade matte högläsning för oss. Och vad fann vi där, jo en helsida med två bilder på Coco Loco's Handyman aka "Tage", min pappa!




Visst är han en snygging, min farsa! Man fattar direkt vad mamma Isa såg i honom, det måste ha varit kärlek vid första svansviftningen.

Äntligen har det kommit snö!

"Titta det snöar, titta det snöar, trallallalla, trallalla", sjöng vi när vi vaknade i morse. Äntligen! Och det är klart, där är ju dessutom Fröken Smillas födelsedag i dag så självklart måste det snö då.



"Meningen med livet är snö...", säger vår lille filosof när han sitter i en snödriva på tomten.



Fröken Smilla som har en stor känsla för snö kanade runt i snön på magen, hon åt snö, rullade runt och sedan fick hon underbara tokryck och sprang runt i åttor på tomten. Samtidigt som hon skrek hon: "Snö, jag älskar snö!"




Vi har varit ute nästan hela dagen och när matte försökte kalla in oss för att hon tyckte att det såg ut som vi frös då lade vi oss på rygg och skrattade åt henne tills vi kiknade. "Frysa", sade vi, "du är bra tokig matte". "Vi labbar kan ju inte frysa. Vi är ju gjorde för snö."

Smilla, grattis på födelsedagen, vår underbara lilla sötnos!

Matte har allt möjligt i sin väska...

... en almanacka, en bok, sin mobiltelefon, lite pennor, några näsdukar och en brun labardor...

Wanted

Så här ser en godistjuv ut framifrån...



....och från sidan...




... och från andra sidan. Efter att vi varit ute på promenad i går kväll och medan matte höll på att torka tassarna på Smilla och Tant Jackie, sprang Hobbe upp på övervåningen och åt upp allt godis som låg i en skål som stod på bordet i tv-rummet. När matte kom upp satt han där och belåtet slickade sig om munnen. 2 kg godis till den som ertappar denne godistjuv!

På skogspromenad med Fergus

Här ser ni vår nya kompis, Fergus. Han är jättestor men otroligt snäll. När vi kom till stallet så fick vi spring runt fritt och nosa och undersöka allt, inklusive Fergus. Han är jättesnäll och han stod alldeles stilla när vi nosade på hans hovar och svans.



Han var jättecool när Smilla försökte jaga honom och skällde på honom för att få honom att jaga henne. Efter en stund så var vi kompisar så vi stack före honom och lajade med Hanna i stället.



När Fergus hade fått sitt tog vi oss an Aramis, mattes syrras andra häst. Han är bara en liten valp på 300 kg... Han är bara ett och ett halvt år. Han gillade oss också. Han var dock lite mer nyfiken på oss än vad Fergus var. Det var lite läskigt när han böjde sig ner och nosade på oss. Smilla som brukar vara så kaxig backad och sprang till matte.




Det var jättehäftigt att se när mattes syrra utövade horsemanship på Aramis. Hästarna tränas på ett liknande sätt som vi labbar. De ska lära sig gå fot, de ska följa "matte" när "matte" byter riktning, de ska stanna när "matte" stannar och stå kvar tills "matte" säger till. Vi labbar utgjorde dessutom ett störande moment i allt detta så det var träning med störning vilket var väldigt nyttigt för Aramis som är van vid att träna ensam med sin "matte"

Jag låg och övervakade så att allt gick rätt till. Du vet, en annan är ju ganska bra på det där med att gå fot, inkallning och sånt.

Det var Smilla som bidrog med "störningen" genom att gnälla och skälla. Hon var jättesur för att hon inte fick springa runt och jaga Aramis.

Snacka om att vi var helt slut när vi kom hem efter att ha varit på stallet i flera timmar. Jag slocknade direkt. Matte var helnöjd. "Nu har ni fått lite mental- och socialträning igen", sade hon. Zzzzzzzz, svarade vi.

Första-advent-tuggisar

När matte kom hem från jobbet skulle det första-advent-mysas. Glöggen värmdes upp, pepparkakorna ställdes fram tillsammans med skum-jultomtarna (sådana man äter) och vi labbar fick ett tuggis var. Men som alltid när det gäller matte så måste man jobba innan man får något. Man får ligga tills hon säger: Varsågod!



Vi kastade oss på tuggisarna och så bytte vi med varandra några gånger tills vi hittat den vi ville ha.



Jag gick in i tuggis-trans direkt. Tiden stod stilla. Jag varken såg eller hörde någonting.




När jag mjukat upp tuggisen ordentligt slet jag loss stora bitar som jag sedan idisslade på tills de var tillräckligt mjuka för att idisslas ett varv till.

Smilla gick in trans hon också...

Jag undersökte varje liten del noga. Här ska njutas med alla sinnen!

Smilla föreslog att vi skulle byta när hon såg hur mjuk och fin min tuggis var. "Det kan du fetglömma", sa jag och gick in i trans igen.

Det här är när livet är som bäst. Alla är hemma... Det är första advent... Det är snart jul och jag ska få MASSOR av julkappar... Life is good...

Så här mysigt blev det...

... när husse äntligen kom hem. Jag bara njöt. Tänk vad mysigt det är när det är fredag och man har en lång helg framför sig tillsammans med sin husse.



Morbror Pelle undrade om husse kanske prasslar med andra labbar eftersom han måste "jobba sent i kvälll också" men, hallå, vem vill prassal med andra labbar när man har en sån som jag, d.v.s. världens kramigaste kille?



Sedan tyckte Smilla att det räckte så hon och jag gjorde en labbeattack på husse.



Resten av helgen gick åt till att mysa en hel del. Bland annat så var vi och hälsade på Oskar som flyttat hemifrån till Bångsta, ett litet hus som han delar med sin bror Aston. Anledningen till att vi åke och hälsade på Oskar var att han fyllde 19 år i lördags. Grattis igen Oskar!

Oskar hade önskat sig kroppkakor till middag så farmor Ingrid hade gjort kroppkakor på hela 15 kg potatis!!! När alla satte sig till bords undrade jag var jag skulle få sitta. Hallå, det finns ingen stol till mig, sade jag. Hallå! Va, får inte Smilla och jag några kroppkakor!? Nelly var den enda som hörde och hon är ju en av världens två mysigaste tjejer så hon fixade tuggisar till oss jyckar.

Söndagen bestod av sen och lång frukost, en lång promenad i regnet, vi hälsade på Nellys och Astas häst, Fergus, vi drack afternoon tea med hembakade scoones, vi läste en hel roman. Just another lazy sunday.

Husse kom hem...

...klockan är ju över fem! Det är dags för fredagsmys. Vilket vi har förtjänat för vi har jobbat hårt alla fyra den här veckan. Vi har följt med matte till jobbet och busat med Sigge, vilket kan klassas som ett helt dagsverk bara det. Och husse han har flygit och farit runt i Stockholm hela dagarna och kommit hem sent och varit alldelels slut. Men det har inte hindrat honom från att dra iväg med oss på långpromenad. Det är långt kvar om vi ska hinna fram till Rom innan jul.



Smilla sitter och väntar på husse hon också. Vi har fått vara ensamma hemma tre timmar i dag för matte kunde inte ta med oss till jobbet och husse, ja, han är som sagt i Stockholm och dit vill vi ju inte åka.

Nu hörde vi husse slänga igen bildörren. Nu kommer han! Måste rusa! Äntligen blir det fredagsmys!

Husse har skaffat sig stegräknare...

...vilket innebär att han drar iväg på jättelånga promenader för att samla så många steg som möjligt. De har nämligen utlyst en tävling på hans jobb som går ut på att de ska ha gått lika långt som det är till Rom i Italien före jul och eftersom det bara är några veckor kvar nu så får de ligga i för att hinna. Den som kommer fram först vinner. Och det tycks vara på Smillas och min bekostnad. Så fort han vaknar på morgonen säger han: Kom, labbar, så går vi ut! Ja, säger vi ända tills vi ser honom knäppa på sig stegräknaren. Då vet vi att nu blir det långt.

Vi är helt slut. Smilla föreslog att vi skulle sno stegräknaren och bita sönder den eller gräva ner den i trädgården men det tycker inte jag är speciellt snällt. Jag gillar ju min husse och dit han går dit går jag om det så är ända ner till Rom.

Varför kommer det ingen snö?

Det är kallt i luften och det luktar på det där speciella sättet när det är snö i luften men ingenting händer. Snön kommer aldrig. Vi ligger ute på uteplatsen och väntar och väntar men den kommer aldrig.

Och medan vi väntar så försöker vi få dagarna att gå. Husse och matte har jättemycket att göra just nu så vi labbar får följa med på alla möjliga och omöjliga äventyr. Härom dagen var vi t.ex. i Vingåker och en annan dag när vi var ute så kom en stor varghund springande från ingenstans. Yes, skrek jag och sprang den till mötes men när jag kom lite närmare så insåg jag hur gigantiskt stor den var och gjorde en helomvändnig och sprang och gömde mig bakom husse. Den var läskig. Stor som en ponny var den.

Så flyter veckorna på, "just a quick succession av busy nothings".



Tänk att få brottas i snö... Tänk att få kana ner för slänten först på magen och sedan på rygg... Tänk att få mula Smilla... Varför kommer det aldrig snö?

Söndagsvandring och kalas

I dag sov vi länge, åt en mys-frukost och läste varenda radannons i tidningarna. Sedan tog husse och matte på sig vandrarkängorna och så drog vi ut till skogs. Vi vandrade bara rakt uti skogen och gick tills vi inte orkade längre. Vi passerade bland annat en jättefin liten skogsjö. Det var oerhört vackert och fridfullt där vid sjön.

Självklart var vi labbar tvungna att ta årets sista dopp. Smilla hoppade i direkt men hon kom upp lika snabbt igen och skakade av sig det iskalla vattnet.

Sedan lurade hon i mig också. "Kom, Hobbe, det är inte så kallt!" Jag smög fram till vattenkanten för att sticka i tassen men då halkade jag i och snacka om att det var kallt.

Sedan tyckte fröken Smilla som är så full av energi att "Nu kan vi det här! Nu drar vi!"

"Hörrö, vänta på mig", skrek jag efter Smilla. "Vääänta på mig!" Jag hann ikapp henne till slut och då gick vi i "rå-skog", d.v.s. skog utan stigar en bra stund. Vi fick lyfta ordenligt på fötterna för att ta oss fram genom buskar och snår. Och när vi tagit oss ut på öppnare marker, ja då skulle det jobbas... Suck... Vi fick spåra och träna på inkallning och på att stanna och ligga kvar. Jag försökte tala om för husse och matte att vi borde helga det tredje budet av Guds budord, du skall helga vilodagen, men de gick inte på det.

När vi äntligen kom hem duschade vi snabbt allihop och sedan åkte vi till Bidevind där det var kalas. En av våra favoritungar fyllde 13 år i torsdags och detta firades dagen till ära med tårta och massor av bullar. Nellys mamma bakar världens godaste bullar enligt systrarna Voltaires recept. Husse är alltid så lyrisk när vi ska till Bidevind på kalas för han älskar Voltaire bullar.

Smilla satt och försökt hypnotisera en bulle för att få den att hoppa in i munnen på henne men hon lyckades inte, tyvärr. Hade hon gjort det hade jag hoppat på henne och snott den direkt.

När vi kom hem kapsejsade vi direkt och sov hela eftermiddagen och ämnar så gör resten av kvällen också. Grattis en gång till, Nelly!