Qvintus på Himmelska hundar

I lördags tog vi med Qvintus å hans husse och matte på vårt
favvofik i stan; Himmelska hundar. Men de öppnade inte förrän
klockan 12 så vi tog en myspromenad på Gärdet först. I regnet...



När vi väl kom in beställde vi varsin leverpastej-havrefraskaka...



Men vår husse och Qvintus husse bara larvade sig och
sa att dom tänkte käka upp våra kakor till sin kaffelatte...



Till slut fick vi nog och Qvintus och Smilla sa till på skarpen.
Leverpastej-havrefraskakor är allvarliga grejer, ingenting att
larva sig med.



Sen fick Qvintus smaka på sin husses hallonpaj. Kolla in
minen på den lilla dvärgtaxen bakom!

Husse-pussar

Jag säger bara en sak och det är att min husse är bäst.



Vi brukar sitta på golvet och kramas när vi tittar på nyheterna och det är så mysigt att jag somnar.




Smilla däremot får man tvinga om man ska få en puss av henne. Men hon gillar att bli kliad.



Tant Jackie är husse absoluta favorit. Hon har pussats med husse i 16 år nu och tänkter inte sluta med det.

Det är så härligt att va i solen

Qvintus sitter och myser i solen. Kan man ha det bättre än så här?




"Nej", säger Hobbe. "Det här är nice, supernice. Ro hit en scoones, vetja!"



Afternoontea med nybakade scoones i solen är en definition av paradiset. Livet är bra nice, supernice.

Longhorns...

...är läskiga. De är enormt stora och håriga. De ser ut som urdjur hämtade från en grottmålning gjord på stenåldern.



Smilla och Hobbe stod länge och tittade på dem och försökte komma på vad de var för ena. De luktar som kor... men ser ut som monster... har långa horn och är rödhåriga???? Vad är de för något, husse?




Smilla är en mycket nyfiken tjej. När man går på promenad med henne så hittar hon en massa saker och om man går där igen några dagar senare så går hon tillbaka till varje sak och kollar in dem en gång till precis som för att kolla att de ligger kvar.




Efter en sån här äventyrlig promenad så orkar inte Hobbe ta ett steg efter att han ätit sin frukost.

Smilla däremot hon är vaken och smyger fram när han sover och kollar om det ligger kvar något i skålen. NOT! Hobbe lämnar väl aldrig någonsin kvar något i skålen. "Man vet ju aldrig", säger Smilla. "Undrens tid kanske inte är över..."

His masters voice

Hobbe lyssnade med stor koncentration på vad husse sade men han slutade lyssna efter att husse sagt det magiska ordet "godis".







När han fick en bit godis blev han så glad att han bet husse i näsan.



Husse skrek av smärta. Neeeej då, han skrattade så han tjöt.




Våren är på gång nu. Så här långt har tulpanerna kommit.

Och här har de kommit ännu längre. Snart, snart, snart är snön helt borta. Vi längtar.

Hobbe var också framme och kollade in knopparna. "Kan man äta de där?", undrade han. "Tänk inte ens tanken", svarade matte.

Sedan blev det brottningsmatch.

Hobbe vann.

Fin bild på fröken Smilla.

Eftersom husse och matte fick fika så fick labbarna några godisar.

Båda vill ha samma bit.

Tant Jackie fick också smaka.

Matte gillar sina labbar. "Du och jag, Hobbe", sade matte. "Tro jag det", sa Hobbe. En underbar solig vårdag hemma på Smilla och Hobbes tomt.

Fröken Smilla sover i solen

Det är så här, vi får inte ligga i sofforna. När vi var riktigt små fick vi sitta i husse och mattes knä när de satt i soffan men när vi blev större så var det slut med det. I morse när vi varit ute på en långpromenad med matte så smög Smilla upp och lade sig i soffan och sov i solen. Matte såg det men Smilla sov så djup att matte bara smög ut ur rummet och lät henne sova vidare. Det såg så skönt ut.

Visst är hon söt. När hon vaknade låtsades matte vara lite sträng och Smilla slank ner från soffan fort som ögat. Vi fnissade lite åt henne.

Släpp labbarna lös det är vår!

Äntligen! Nu har vi haft snö och det har varit ruskigt kallt ända sedan den 1 december. Och när vi inte orkade längre så kom den då äntligen - våren.




I dag har vi tagit en riktigt, riktigt lång promenad tillsammans med matte. Vi var ute i flera timmar och när vi kom hem så skulle hon "pyssla om oss", som hon kallar det men vi tycker inte det är ett speciellt trevligt "pyssel" för det matte menar med det är kloklippning, uttersvansklippning och pälsborstning mendan vi tänker oss något helt annat. Det sista är dock mycket trevligt och skönt men de andra två sakerna kan vi hoppa över. Smilla brukar protestera mest när det gäller kloklippningen men matte är så fruktansvärt envis så Smilla har börjat ge sig. Hon tänker: "Lika bra att låta matte klippa klorna så får man vara i fred sedan." Efter "ompysslandet" somnade Smilla i solen. Nöjd, trött och med borstad päls, tjock och trimmad uttersvans och korta klor.





Jag låg bredvid och bara njöt av solen lika borstad och klippt.




Sedan låg vi ute på tomten tillsammans och njöt av värmen.

När vi legat i solen en stund jagade vi varandra. Jag tog vår roliga lilla propeller och Smilla jagade mig för att få tag i den. Vi kunde springa in och ut eftersom dörren ut till tomten kunde stå öppen eftersom den härliga vårsolen var så varm. Våren är verkligen här. Det är sååååååå härligt.

Fjollträsket

Tjena! Hobbe här. Jag vill bara hålla er uppdaterade om vad som har hänt i helgen och berätta att själv har jag, syrran och mina ledare varit upp i Fjollträsket både lördag och söndag. Vi skulle tränas socialt sade matte men den egentliga anledningen var att det skulle fikas.



Husse drog med oss till sitt favvo ställe "Johan & Nyström" för att de har, enligt husse, världens godaste java. Han köpte med sig två olika sorters kaffe och två olika sorters tea. Ett av kaffesorterna heter, håll i er, "Holy Moses". Fjolligt? You bet! Men gott var det tyckte husse.




Här ser ni husse stå i djup koncentration när han håller på att välja kaffet han ska köpa.




Vi fick vänta utanför... De hade inget fika åt oss... Världens bästa fik? Pytsan heller! Utanför "Johan & Nyström" träffade vi en jättemysig liten tjej som heter Alice. Hon tyckte vi var jättespännande.




Och vi tyckte hon var jättespännande, så spännande att jag gav henne en stor puss. Mitt i plytet.

Efter fikat gick vi vidare till Vasaparken. I Vasaparken finns en rastgård för hundar där vi fick springa lösa en stund. Där träffade vi två äldre goldenherrar som var 10 resp. 11 år gamla. Trots deras beundransvärda ålder ville de gärna leka med oss. Bäst vi roade oss med goldenherrarna så kom en Shiba in i rastgården som satte fart på oss alla. Hon sprang först och vi andra efter. Vi höll på att försöka komma ikapp henne hur länge som helst men hon var jättesnabb och smidig. Snacka om att vi hade kul! Efter rastgården flanerade vi runt lite i Vasastaden och på eftermiddagen åkte vi hem för att njuta av en kopp "Holy Moses". Och det var precis vad husse sade efter första zippen: "Holy Moses vad gott!"