lördag 28 februari 2009

En dag i Stockholm





- Om inte jag får lite miljöombyte blir jag galen, klagade matte vid frukostbordet. Så Smilla och jag packade in oss i bilen medan tant Jackie fick vara hemma och vakta huset (hur nu det går till, hon är ju nästan döv?). Husse körde och matte satt bredvid och var nöjd.
Jag hade aldrig varit i Stockholm tidigare och det var JÄTTESTORT! Massor av människor som sprang förbi och efter ett tag orkade jag inte hälsa på alla. Vi promenerade runt Nybroviken och längst Strandvägen och hamnade ute på Djurgården. Jag föreslog att vi skulle åka Djurgårdsfärjan ut, men nejdå - här skulle promeneras. "Social träning" var uttrycket matte använde.
Jag passade på att testa det här med att lyfta på benet när man kissar. Det är jättesvårt! Passar man sig inte så tappar man balansen och ramlar omkull, och det vill man ju inte göra just då ...
Väl ute på Djurgården var det lite lugnare men rätt som det var stod vi på baksidan av Skansen, rätt utanför varghägnet. Därinne sprang det runt några gråa bestar och hade tråkigt. Jag hade lite svårt att förstå deras dialekt, men när jag tyckte att de tittade lite väl närgånget på oss och nämnde någonting om att "här kommer lunchen" så kände både Smilla och jag att det var läge att promenera vidare.
När vi väl kom hem var det skönt att duna in ett par timmar - jag var helt slut.

Hallå där!


Häromdagen hade jag ett bra snack med min farbror Pelle i Skåne. Han, eller rättare sagt hans matte Anna, har bloggat ett bra tag nu och då kallar han sig PelleErövraren minnsann... Du hittar hans fantastiska blogg på www.pelleerovraren.blogspot.com/. Nåja, Skåne kanske inte är så mycket att erövra ??!!
Likväl tyckte han att jag också skulle föra någon form av anteckningar över mitt unga liv (jag fyller 8 månader nästa söndag, tuggben modell polisbatong står högst på önskelistan). Så då tog jag ett snack med min husse om inte vi också kunde börja blogga. Så här är vi.
Det kommer bli lite bilder, lite dagboksanteckningar, en hel del funderingar och filosoferande och självklart en hel del förslag på hur man bättrar på det här jämrans torrfodret som de ger mig att äta.

Vi hörs,
Hobbe