Ännu mer snö

Nu har det snöat i flera dagar non stop. I morse när vi skulle gå ut och busa i skogen så kunde vi inte ta oss fram. Stigarna var helt igensnöade och när matte försökte gå in i skogen ändå så hade hon snö ända upp till knäna. "Nä, det här går inte", sa matte. "Det här kommer ju ta hela dagen om vi ska ta oss runt vår skogssväng." "Ja!", skrek vi. "Vi vill var ute hela dagen!" Matte bara muttrade och så gick vi längs med plogade gångvägar istället. Boring!!!!




Det är störtcoolt att sticka in huvudet långt ner i snön och sedan blås ut så mycket luft man kan genom näsan. Det blir liksom små tunnlar under snön då. "Jag vet, vi kan göra så här hela vägen runt vår skogsväng så kan vi liksom gå i tunnlarna", föreslog jag Smilla men hon bara tittade på mig om jag vore galen och sa: "Eller inte..."



Kolla in Smillas frusna skägg, finss!




"Du då", sa Smilla. "Du har också istappar i mustachen."

Det är en helt fantastisk vinter vi har fått. Bäst att passa på att njuta. Nu är det bara fyra och en halv månad kvar till midsommar. Känns ganska långt borta...

Snacka om att vi bor på landet!

I morse när vi satt och åt en mys-frukost innan matte skulle iväg och jobba så kom ett rådjur strosande helt coolt över vår tomt. Snacka om att jag blev galen. Det är ju min tomt! Den får inte vara på min tomt... åtminstone inte när jag är inomhus och inte kan jaga den. Man kan inte tro att Stockholm bara ligger fyra mil bort. Man skulle kunna tro att vi bor mitt ute i vildmarken.

Resten av frukosten satt jag och höll koll så att inga fler rådjur skulle strosa över mina marker.

För övrigt kan jag berätta att veckan efter det att vi kom hem från Österlen har varit mycket busy. Smilla och jag har fått följa med matte till jobbet och det har varit kaotiskt för de har flyttat hennes kontor till nya lokaler. Husse har också haft massor att gör eftersom han varit borta en hel veckan. Tänk, det är bara en vecka sedan vi var på släktträff i Västra Ingelstad... Nu får vi vänta ända till i sommar innan vi får återse våra hemtrakter... Suck...

Släktträff hemma hos Pelle

Innan vi berättar om släktträffen måste vi berätta om hur veckan här nere i Skåne har varit. I tisdags åkte vi till Mölle, ni vet "Mölle by the Sea" som Povel Ramel sjöng om. Det var hur vackert som helst men Smilla och jag tyckte det vara roligare att kana i snön än titta på utsikten.





Så gott som varje morgon har vi tagit vår morgonpromenad längs med havet. Helt otroligt härligt. Kilometer efter kilometer av öde sandstrand. Bara vi och havet. Fantastiskt!




Vi är världens lyckligaste labradorer!

Matte tyckte det var lite kallt men även hon njöt av havsluften.

När vi varit ute hela dagen eldade vi i kaminen och myste inomhus. Medan husse och matte läste eller såg en bra film låg vi på vår filt och sov med ett leende på läpparna. Skåne är bra skönt!

I dag var det då den stora dagen. I dag åkte vi hem till självaste Pelle Erövraren och hans husse och matte. Vår mamma Isa och våra syrror Curry och Dumlan var också med så det var en riktig släktträff. Gammelmattes andra labbe Chillie fick vara hemma för hon ska valpa i början av februari. Först släpptes vi lösa på Pelles bakgård och där lekte vi massor med varandra. Där fanns även alla Pelles roliga leksaker som fotbollar, en pipegris och en grytlapp!

Dumlan hittade Pelles julklapp, en pipande liten gris som hon vägrade släppa greppet om fast vi allihopa jagade henne runt runt. Bus-Dumla!

Sen blev det släktfoto. Längst till vänster sitter jag och Smilla, sedan Curry, mamma Isa, farbror Pelle och Dumlan.

Mänschorna verkad också ha kul. Dom fikade på nybakade frallor med ost och pålägg och drack kaffe och te som Pelles husse Peter och matte Anna hade fixat.

Sen fick vi leka med Pelles spel. Här kollar Anna in så att jag vinner!

Å här hjälper hon Smilla på traven.

Dumlan är bara 8 månader så hon fattade inte spelreglerna riktigt. Så hon fick poängavdrag för att hon försökte bita i spelet.

Ett jättetack till Anna, Peter och Gammelmatte Birgitta som ordnad en kanonrolig släktträff! Hjärtligt välkomna hem till oss när ni kommer till stockholmstrakten!

Vi har landat i Skåne!

När vi åkte hemmifrån var det 20 minusgrader. När vi steg ur bilen i Sandhammaren efter en låååång bilfärd så var det 0 grader. 20 graders skillnad. Skönt tyckte vi som frysit i flera veckor. I går tog vi oss en biltur och kollade in omgivningarna. Visst är det vackert! Som ni kan se är det snö här också men här är det lagom mycket. Man kan fortfarande rulla sig i snö men man behöver inte lyfta på benen så högt när man ska gå en promenad.



Huset vi bor i ligger ett stenkast från havet. Dagen efter vi anlände åkte vi ner till havet bara för att, som husse och matte uttryckter det: andas frisk havsluft. Skåne är vackert vinter som sommar.



Smilla och jag hade inte tid att beundra vyerna. Eftersom vi åkt bil hela dagen innan så hade vi en hel lekdag att ta igen. Vi sprang så fort att vi nästan tappade andan där på stranden.




Tänk att man lämnar spår i sanden även när det är vinter! Det blåste en hel del där på stranden. Efter strandpromenaden åkte vi till Ystad för att besöka mattes favorit DVD-affär. Hon kom ut med en kasse... När vi kom hem så såg matte att Smilla och jag hade pälsen full av sand. Matte fick jobba länge för att få bort all sand som letat sig in i pälsen när det blåste.

Hav så långt ögat når. Frisk luft. Skåne. Härligt!

Hugo var på besök...

...i går kväll. Han spexade för oss och gjorde poser för matte när hon skulle fotografera. Han är en riktig mys-kille den där Hugo. Först var han lite avvaktande mot Smilla och mig men efter en stund så var vi bästa kompisar.



Kolla in sötnosen!




Luftgitarr har man ju hört talas om men här spelar Hugo luftdragspel. Som sagt han är en riktig sötnos.




Här ser ni Tyra som klirar mig på bröstet. Lite åt höger, lite åt höger! Där... Lite åt vänster, lite åt vänster! Där... Visst är det lite skumt att ena bakbenet börjar sprattla när man blir så där skönt kliad. Tyra är världens bästa hundkliare. Smilla och jag fundera på att ta med henne till Österlen. En sån duktig kliare kan man aldrig få nog av.

Nu är tuggisarna, pipebollen och lite foder nerpackat. Vad mer kan man behöva på Österlen? I morgon bitti åker vi. Skåne, here we come!

Snö-bus med Sigge

Vi fick följa med matte till jobbet i dag. När vi kom till jobbet så fikade vi först och satt och pratade en stund sedan gick vi ut och lekte med Sigge. Det var 16 minusgrader ute och Smilla ålade sig i snön. Sigge och jag stod och bara tittade på henne. Hon är bra tokig!



Sedan jagade vi varandra. På den här bilden ser det ut som att jag har schäferöron. Det blir så när man springer så fort som jag gör. Jag är snabbare än vinden... eller åtminstone som en liten vindpust.




Sedan blev det alla mot alla.




Han är en riktig skutt-gubbe den där Sigge!

Här gjorde Smilla och jag en attack mot Sigge.

Vi fick inte tag i honom så han hoppade runt mig och larvade och hade sig.

Mattes kommentar: Kolla vad fin han är vår Hobbe!

Sigge är lite små-kär i Smilla. Han ska alltid uppvakta henne och larva sig. Blä, sade jag. Akta dig, du kan ju få tjej-baciller! Smilla bara fnös och Sigge var lycklig.

Mattes födelsedag

Medan husse och matte höll på och fixa inför mattes födelsedagskalas höll jag mig undan.



Jag har ett eget litet krypin i hallen där ingen kan störa mig. Där får jag ligga ifred samtidigt som jag har full koll på vad som händer. Och skulle jag somna så kan de inte komma iväg utan mig för jag lägger huvudet på mattes kängor.




Sedan kom Maria, Tommy, Robin, Johanna och Robert och hälsade på. På bilden ser ni hur Robin demonstrerar sin fina Iphone för matte. Matte berättade att det går att läsa min blogg på Robins Iphone. Jag är impad!




Robert var också impad av Robins telefon men som blivande student på KTH så är han förnuftig och nöjer sig med sin vanlig mobiltelefon. Klok kille det där, sade jag till Qunitus.

Tommy var lika impad han också. Men han ser fundersam ut... Undra om han hajar hur den funkar? Jag gör det inte!

Maria hajar, hon är smart - och stolt över Robin som börjar plugga på universitetet i Uppsala efter jul. Grattis både till Robin och Robert! Säg bara till om ni behöver hjälp så hjälper jag till. Jag heter Hobbe och jag kan allt - nästan...

Johanna har gjort världens finaste almanacka som sitt projektarbete i skolan. Gå in på henne blogg http://www.projekt2011.devote.se/ så får ni se. Hon själv är hel nöjd, som Henke Larsson brukar säga.

Vem stack fram fingrarna och gav mig kaninöron när husse tog en bild på mig???? JOHANNA!

Qunitus höll koll på sin matte om det händelsevis skulle trilla ner en liten pralin eller något.

Efter kalaset var tant Jackie helt slut. Hon somnade i soffan och sov hela kvällen.

Jag var också helt slut. Det har varit många kalas de senaste veckorna. Men är man "a partyanimal" så är man. Jag behöver dock vila och som det råkar falla sig så åker vi ner till Österlen nästa vecka. Då får jag förhoppningsvis vila ut.

Matte hälsar och tackar för alla gratulationer.

Nyårsparty

Vi var på nyårsparty igår. Vi var 27 personer och tre labbar som samlats för att ta emot det nya året hemma hos Hasse. Vi hade verkligen jättetrevligt från början till slut. Matte envisades med att fotografera som vanligt så nedan får ni se ett urval av de bilder hon tog. Killen som sticker in nosen i bilden heter Albin och är en större linslus än jag.



Qunitus och jag var på riktigt partyhumör. Vi vaktade buffébordet noga och höll oss i närheten uti fall att det skulle trilla ner något på golvet.




Det gjorde Smilla också. Hon hade minsann inte tid att sitta still när matte skulle fota oss. Sekunden efter denna bild togs stod hon vid buffén igen och vaktade.




Johanna och Robert njöt av maten - och varandra. Sötnosar!

Emil och Therese njöt av glassbomben och varandra de också.

Här har ni självaste värden i smoking ätandes glassbomb. Det måste vi nämna. Glassbomben var gjord av Ammie och Hasse. Den var fantastisk! Sade de... Vi labbar fick ju inget... Bara lite. Men jag har lovat att inte tjalla vem som gav oss glass. Och nu när jag ändå håller på att bekänna så kan jag även bekänna att vi fick varmkorv vid vickningen. Sssshhh... Säg inget till matte.

Sedan tyckte värden att vi behövde återuppleva barndomens festlekar. Penna i flaska... Väldigt intressant att se en massa medelålders tjänstemän lek med stor entusiasm. Vi höll på att skratt ihjäl oss. Människor...

Det var jättemysigt att bara sitta och prata och catch up medan vi väntade på tolvslaget.

Hmmm... Vår husse och Qunitus husse ser ut som de har något i kikaren. Hmmm...

Minuterna innan tolvslaget demonstrerade värden att han saknar champagne. Katarina sprang till hans räddning och fyllde på hans glas och alla andras.

Här fyller hon på Elisabeths glas. Och Elisabeth ser väldigt nöjd ut. Nu kan klockan slå för nu är vi redo!

Ammie och Hasse skålade och önskade alla ett gott nytt år. Vår husse och matte och vi labbar önskar er alla detsamma. Och tack Hasse och Evakarin för en jättetrevlig nyråsfest! Den var väl organiserat som vanligt. Gott nytt år!