Första-advent-tuggisar

När matte kom hem från jobbet skulle det första-advent-mysas. Glöggen värmdes upp, pepparkakorna ställdes fram tillsammans med skum-jultomtarna (sådana man äter) och vi labbar fick ett tuggis var. Men som alltid när det gäller matte så måste man jobba innan man får något. Man får ligga tills hon säger: Varsågod!



Vi kastade oss på tuggisarna och så bytte vi med varandra några gånger tills vi hittat den vi ville ha.



Jag gick in i tuggis-trans direkt. Tiden stod stilla. Jag varken såg eller hörde någonting.




När jag mjukat upp tuggisen ordentligt slet jag loss stora bitar som jag sedan idisslade på tills de var tillräckligt mjuka för att idisslas ett varv till.

Smilla gick in trans hon också...

Jag undersökte varje liten del noga. Här ska njutas med alla sinnen!

Smilla föreslog att vi skulle byta när hon såg hur mjuk och fin min tuggis var. "Det kan du fetglömma", sa jag och gick in i trans igen.

Det här är när livet är som bäst. Alla är hemma... Det är första advent... Det är snart jul och jag ska få MASSOR av julkappar... Life is good...

Så här mysigt blev det...

... när husse äntligen kom hem. Jag bara njöt. Tänk vad mysigt det är när det är fredag och man har en lång helg framför sig tillsammans med sin husse.



Morbror Pelle undrade om husse kanske prasslar med andra labbar eftersom han måste "jobba sent i kvälll också" men, hallå, vem vill prassal med andra labbar när man har en sån som jag, d.v.s. världens kramigaste kille?



Sedan tyckte Smilla att det räckte så hon och jag gjorde en labbeattack på husse.



Resten av helgen gick åt till att mysa en hel del. Bland annat så var vi och hälsade på Oskar som flyttat hemifrån till Bångsta, ett litet hus som han delar med sin bror Aston. Anledningen till att vi åke och hälsade på Oskar var att han fyllde 19 år i lördags. Grattis igen Oskar!

Oskar hade önskat sig kroppkakor till middag så farmor Ingrid hade gjort kroppkakor på hela 15 kg potatis!!! När alla satte sig till bords undrade jag var jag skulle få sitta. Hallå, det finns ingen stol till mig, sade jag. Hallå! Va, får inte Smilla och jag några kroppkakor!? Nelly var den enda som hörde och hon är ju en av världens två mysigaste tjejer så hon fixade tuggisar till oss jyckar.

Söndagen bestod av sen och lång frukost, en lång promenad i regnet, vi hälsade på Nellys och Astas häst, Fergus, vi drack afternoon tea med hembakade scoones, vi läste en hel roman. Just another lazy sunday.

Husse kom hem...

...klockan är ju över fem! Det är dags för fredagsmys. Vilket vi har förtjänat för vi har jobbat hårt alla fyra den här veckan. Vi har följt med matte till jobbet och busat med Sigge, vilket kan klassas som ett helt dagsverk bara det. Och husse han har flygit och farit runt i Stockholm hela dagarna och kommit hem sent och varit alldelels slut. Men det har inte hindrat honom från att dra iväg med oss på långpromenad. Det är långt kvar om vi ska hinna fram till Rom innan jul.



Smilla sitter och väntar på husse hon också. Vi har fått vara ensamma hemma tre timmar i dag för matte kunde inte ta med oss till jobbet och husse, ja, han är som sagt i Stockholm och dit vill vi ju inte åka.

Nu hörde vi husse slänga igen bildörren. Nu kommer han! Måste rusa! Äntligen blir det fredagsmys!

Husse har skaffat sig stegräknare...

...vilket innebär att han drar iväg på jättelånga promenader för att samla så många steg som möjligt. De har nämligen utlyst en tävling på hans jobb som går ut på att de ska ha gått lika långt som det är till Rom i Italien före jul och eftersom det bara är några veckor kvar nu så får de ligga i för att hinna. Den som kommer fram först vinner. Och det tycks vara på Smillas och min bekostnad. Så fort han vaknar på morgonen säger han: Kom, labbar, så går vi ut! Ja, säger vi ända tills vi ser honom knäppa på sig stegräknaren. Då vet vi att nu blir det långt.

Vi är helt slut. Smilla föreslog att vi skulle sno stegräknaren och bita sönder den eller gräva ner den i trädgården men det tycker inte jag är speciellt snällt. Jag gillar ju min husse och dit han går dit går jag om det så är ända ner till Rom.

Varför kommer det ingen snö?

Det är kallt i luften och det luktar på det där speciella sättet när det är snö i luften men ingenting händer. Snön kommer aldrig. Vi ligger ute på uteplatsen och väntar och väntar men den kommer aldrig.

Och medan vi väntar så försöker vi få dagarna att gå. Husse och matte har jättemycket att göra just nu så vi labbar får följa med på alla möjliga och omöjliga äventyr. Härom dagen var vi t.ex. i Vingåker och en annan dag när vi var ute så kom en stor varghund springande från ingenstans. Yes, skrek jag och sprang den till mötes men när jag kom lite närmare så insåg jag hur gigantiskt stor den var och gjorde en helomvändnig och sprang och gömde mig bakom husse. Den var läskig. Stor som en ponny var den.

Så flyter veckorna på, "just a quick succession av busy nothings".



Tänk att få brottas i snö... Tänk att få kana ner för slänten först på magen och sedan på rygg... Tänk att få mula Smilla... Varför kommer det aldrig snö?

Söndagsvandring och kalas

I dag sov vi länge, åt en mys-frukost och läste varenda radannons i tidningarna. Sedan tog husse och matte på sig vandrarkängorna och så drog vi ut till skogs. Vi vandrade bara rakt uti skogen och gick tills vi inte orkade längre. Vi passerade bland annat en jättefin liten skogsjö. Det var oerhört vackert och fridfullt där vid sjön.

Självklart var vi labbar tvungna att ta årets sista dopp. Smilla hoppade i direkt men hon kom upp lika snabbt igen och skakade av sig det iskalla vattnet.

Sedan lurade hon i mig också. "Kom, Hobbe, det är inte så kallt!" Jag smög fram till vattenkanten för att sticka i tassen men då halkade jag i och snacka om att det var kallt.

Sedan tyckte fröken Smilla som är så full av energi att "Nu kan vi det här! Nu drar vi!"

"Hörrö, vänta på mig", skrek jag efter Smilla. "Vääänta på mig!" Jag hann ikapp henne till slut och då gick vi i "rå-skog", d.v.s. skog utan stigar en bra stund. Vi fick lyfta ordenligt på fötterna för att ta oss fram genom buskar och snår. Och när vi tagit oss ut på öppnare marker, ja då skulle det jobbas... Suck... Vi fick spåra och träna på inkallning och på att stanna och ligga kvar. Jag försökte tala om för husse och matte att vi borde helga det tredje budet av Guds budord, du skall helga vilodagen, men de gick inte på det.

När vi äntligen kom hem duschade vi snabbt allihop och sedan åkte vi till Bidevind där det var kalas. En av våra favoritungar fyllde 13 år i torsdags och detta firades dagen till ära med tårta och massor av bullar. Nellys mamma bakar världens godaste bullar enligt systrarna Voltaires recept. Husse är alltid så lyrisk när vi ska till Bidevind på kalas för han älskar Voltaire bullar.

Smilla satt och försökt hypnotisera en bulle för att få den att hoppa in i munnen på henne men hon lyckades inte, tyvärr. Hade hon gjort det hade jag hoppat på henne och snott den direkt.

När vi kom hem kapsejsade vi direkt och sov hela eftermiddagen och ämnar så gör resten av kvällen också. Grattis en gång till, Nelly!