I love mondays

Jag gillar måndagar för då är matte ofta ledig och det är hennes syrra också för de jobbar ofta på helgerna. Det här innebär att måndagarna är vår busa-med-kusinerna-dag. I dag var vi ute i vår skog först sedan gick vi hem till oss och vet ni vad det innebär?



Det innebär tok-bus på vår tomt. Hanna är en toppentjej. Hon är inte bara snabb, hon är jättestark. Försökte vinna över henne i en dragkamp men det gick inte.



När hon vunnit dragkampen springer hon runt och stajlar med pinnen. Lite jobbig är hon...




Smilla gick fram till henne för att fråga om hon fick låna pinnen en stund.



"Det kan du fetglömma", sa Hanna.

"Men om jag sticker in min nos långt ner i örat på dig, får jag den då", undrade Smilla?

"Vad gör du," undrade Hanna lite förskräckt.

"Morrrrrr, back off!"

"Vad har du ätit?"

"Okej då, ta den då om du kan!"

Då stack Hobbe in nosen i bilden och frågade: "Vad gör ni?"

"Snor Hannas pinne", sa Smilla och sprang iväg. "Ro hit den, den är min", skrek Hanna medan hon jagade Smilla runt rosbusken.

"Här, Hobbe, ta den!"

"Ha, den är min," sa Hanna triumferande när hon ryckte den från Hobbe. Och så där höll vi på en bra stund. Jag älskar måndagar!

Ava tog det lite lugnt i dag. Hon är lite låg efter att ha opererat bort livmodern. Hon bara låg och tittade på tokstollarna som toksprang runt och jagade varandra. "Suck, hur orkar de?"

Calvin...

Calvin = Hobbe, Dad = Husse ...

Världens mysigaste labbar

Just nu så kryllar det med svampplockare i skogarna. Vart vi än går så finns de där. Jag tyckte det var lite kul så jag brukade springa fram till dem bara för att säga hej och kolla vad de hade i korgarna. De märker inte när jag kommer och när jag helt plötligt kollade fram så hoppade svampplockarna till och skrek. Och matte fick skämmas...



Så idag fick vi inte springa fram till svampplockarna. När matte såg någon så kallade hon in oss och vi löd direkt. Och om det kom ett lämmeltåg av svampplockare gående på stigarna med sina små korgar på armen så gick vi åt sidan och satte oss fint vid mattes fot tills de passerat.



Nu när vi ser dem komma så går vi och sätter oss hos matte innan hon har sagt något och då säger matte att vi är världens mysigaste och duktigaste labbar. Vi vet, säger vi då.

Laja med kusinerna

I morse var vi ute i skogen tillsammans med våra kusiner Hanna och Ava. Hanna är en schäfer och Ava är en Irländsk vattenspaniel. Det är alltid så roligt när vi träffas och är ut i skogen. Då jagar vi varandra, badar i alla diken och pölar, spårar och kollar in spillningar från diverse vilda djur. Till och med Tant Jackie hängde på och badade i pölarna.



Hanna är en typisk vallhund, hon skall hela tiden valla in oss andra. Dessutom så är hon otroligt snabb och spänstig. När Smilla och jag ska försöka sno hennes pinne så har vi inte en chans. Hon bara tar några spänstiga språng framåt och så ligger hon flera meter före oss. Man blir ju helt slut när man ska försöka komma ikapp henne.



Ava är coolare, hon lunkar fram med bestämda steg och försöker någon av oss ta hennes pinne så morrar hon lite tyst och då är det bara att backa - direkt.



Efter promenaden när vi jobbat och varit duktiga så fick vi godisar av mattes syrra. Hon är helt ok. Tant Jackie fick också en godis även fast hon inte jobbat lika hårt som vi andra men de tycker vi är ok. Matte håller henne kopplad i skogen för hon hör så illa. Hon hör inte när man kallar på henne. Det brukar Smilla och jag reta henne för. Vi smyger fram till henne och så skäller vi till och då storknar hon nästan. Husse brukar skälla på oss när vi gör så men vi kan inte låta bli, det är ju så himla kul.

I går var matte sur på oss

Så här var det. Vi fick följa med till jobbet och så var matte tvungen att ta ett samtal så hon lämnade oss på sitt kontor i 15 minuter. Under den tiden hade vi hellajbans. Vi hann bita och riva sönder en stor fin bok. Vi tog tag i varsin pärm och så drog vi och sedan slet vi itur alla sidorna i boken och spred ut dem över golvet. Sen välte vi papperskorgen och tömde ut den också och sen hittade vi mattens lunchbox. Kalas! När matte kom tillbaka blev hon inte glad. Snacka om glädjedödare. Hon fattar inte vad vi jobbade på hårt för att hinna med så mycket som möjligt. Det var faktiskt en prestation att hinna så mycket på bara 15 minuter.

Jo, vi hann med att riva sönder utskriften av mattes PowerPointpresentation om värderingar också.

Det är ju mycket roligare att riva den i bitar än att läsa den tycker jag. Ännu en hård dag på jobbet...

Husse-mys

Min husse och jag har skaffat oss nya kvällsvanor. Varje kväll när husse ska kolla på nyheterna så kryper jag upp i hans famn och så myser vi tillsammans en stund. Det är dagens absoluta höjdpunkt.

Och alla ni där ut som har åsikter om att två tuffa killar gillar att mysa ni vet inte vad ni går miste om. Min husse är bäst!

VARNING FÖR KATTER!

Efter en hård arbetsvecka...

... så vill man inte annat än "chilla" i trädgården. Vi har ingen lust att göra någonting i dag, bara lata oss och najsa.



Smilla orkar inget annat än ligga raklång på rygg och bita på en tross och jag orkar bara ligga och slött bita på en pinne.



"Hobbe, kom och ta den då!"



"Nä, jag ligger ju här med min pinne... Zzzzzzzzzzzzz." "Hobbe! Hobbe! Äh, han har somnat."

Tant Jackie är den enda som är vaken. Till och med husse och matte har somnat. Men Jackie är ju å andra sidan pensionär och är ledig hela veckan. Vi andra jobbar ju faktiskt jättehårt i veckorna.

Helkul på jobbet

En sak som jag aldrig har förstått är varför alla människor suckar när de pratar om att de ska åka till jobbet. Att var på jobbet är ju jättekul. Varje gång vi får följa med matte till jobbet så innebär det att vi tokbusar med Sigge.



I dag var vi ute vid Kattnäs kyrka och hade möte i Klockargården vilket i praktiken innebar för oss labbar en tre timmar lång brottningsmatch med Sigge ute på tomten utanför gården. Medans matte och hennes jobbarkompisar satt och pratade allvar hade vi helkul. Hur kan man inte tycka att det är kul att åka till jobbet?

Innan "mötet" började skulle det fotograferas. Matte är så jobbig ibland. Sen var det full fart hela tiden. Och gissa vad vi fick springa! Sigge är en kanonsnabb kille. På vägen hem somnade vi och vaknade inte förrän matte öppnade bakluckan på bilen. Snacka om hård dag på jobbet...

Hemma igen...

Det enda roliga med att vara hemma igen är att våra gamla leksaker är som nya. Tänk att den här propellern har legat på tomten och ingen har lekt med den på länge...



Helt plötsligt ska alla ha den samtidigt. "Hobbe, jag hade den första! Släpp! Matte, Hobbe tar min propeller!"



"HA! Där fick du! Den är min."



"Okej, alla katter, gangsters och grannhundar, I´m back in town, så håll er borta från min tomt!"

(Jag tror Hobbes självförtroende har blivit ännu större nu när han har varit ute i den stora världen. Var ska detta sluta?)

Grabbarna på fjället

Äntligen har husse kommit tillbaka! Efter att ha varit i Stockholm i tre dagar så vill husse ut på fjället så fort som möjligt för att skaka av sig storstadsstressen. Så vi gav oss iväg till Åreskutan. Vi började vandringen med att GÅ UPPFÖR fjället. Leden började mitt på skutan och fortsatte sedan längs med fjället. Det var en minst sagt kämpig start. Jag gick först och visade vägen, sen kom Smilla och sist husse och matte. Husse och matte var tvugna att stanna och flåsa med jämna mellanrum och då satte jag mig ner och väntade på dem en bit upp på fjället. Jag bara satt där och njöt av utsikten medan Smilla sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan dem och mig. När man sticker ut och vandrar med Smilla så brukar hon gå dubbelt så lång som vi andra för hon skall hela tiden hålla ihop flocken. Hon är lite knäpp min syrra - men omtänksam.

Vi hade bra väder och utsikten var helt bedårande. Tänk, vad bra vi har det! Och det bästa av allt var att husse var med...