Fotboll i snön

I går åkte vi ut till Quintus landställe. Vi tog en härlig vinterpromenad längs med sjön i 13 minusgrader. Det var kallt även för oss labbar. Smilla den tokan försökte trots kylan att bada. Brrrr.





När vi kom tillbaka från promenaden hittade vi Quintus fotboll och då spelade vi lite fotboll i snön. Quintus spelade forward och jag var back och försökte få tag i bollen. Det gick så där...





Men tillslut fick jag tag i den. Ha!





Undra om man kan få in en hel fotboll i munnen...?





Efter fotbollsmatchen najsade vi inomhus på Quintus renfäll. Det var fantastiskt mysigt.




Sedan mys-brottades vi tills vi somnade i värmen. Vi labbar gillar snö, särskilt om man dessutom har en fotboll som man kan lira med. Livet är toppen!

I morgon är det nyårsafton och då ska vi på party. Vi vill önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Jullabbar

Vi gillar julen. Vi har fått massor av tuggisar i julklapp och vi har varit på massor av kalas. På julafton var vi först ute i skogen med husse på en jättelång promenad medans matte åkte iväg och jobbade på förmiddagen. När matte kom hem åkte vi till mattes syrra och hennes familj och doppade i grytan. Våra kusiner Hanna och Ava hade fått jätteroliga julklappar som vi lajade med hela eftermiddagen. Resten av kvällen var vi hemma bara vi tillsammans med matte, husse och tant Jackie. Dagen där på väcktes vi kl. 5.00 för vi skulle följa med matte till jobbet. Husse gnällde lite men vi flög upp och var redo för avfärd två sekunder efter vi gått upp ur korgarna. Det var så sagolikt vackert ute när vi åkte på folktomma vägar till Torsåker. Det var som om vi förflyttats in i Astrid Lindgrens saga " Barnen i Bullerbyn". När matte jobbat klart åkte vi hem igen och åt en fantastisk julfrukost. På eftermiddagen åkte vi iväg till vår bästis Quintus och åt middag.

I dag har vi en lat-dag. Husse har varit ute med oss i skogen och sedan har vi lekt utomhus hela förmiddagen. Nu håller husse på och värmer upp glöggen. Ja, bättre än så här kan det faktiskt inte bli.

God fortsättning på julen och gott nytt år till er alla! Speciellt till farbror Pelle med familj och Curry med familj.

Tjej- och labbemiddag

I går hade matte tjejmiddag. Och vi labbar hade labbemiddag. Vår bästis Quintus hängde på sin matte som var bjuden till mattes tjejmiddag.



De åt skånsk kalops med potatismos och rödbetor med glass och choklad till dessert...



... och vi åt tuggisar.




Jag och Quintus försökte sno Smillas tuggisar men då sprang den skvallerbyttan till matte och skvallrade. Det slutade med att vi fick de till sist. Smilla knyckte på nacken och anslöt sig till matte och de andra tjejerna istället.

När vi tuggat i oss alla tuggisar så jagade vi alla tre varandra på tomten tills vi var helt slut. Sedan sov vi resten av kvällen runt bordet i vardagsrummet bland en massa fötter. Jag försökte tjuvlyssna på vad de pratade om men ögonlocken blev bara tyngre och tyngre och sedan försvann jag in i en drömvärld full av tuggisar.

Tage!

I går var det en högtidsstund för alla Labradorälskare, för då damp julnumret av tidningen Labradoren ner i brevlådan. Så vi kröp upp i soffan allihopa å så hade matte högläsning för oss. Och vad fann vi där, jo en helsida med två bilder på Coco Loco's Handyman aka "Tage", min pappa!




Visst är han en snygging, min farsa! Man fattar direkt vad mamma Isa såg i honom, det måste ha varit kärlek vid första svansviftningen.

Äntligen har det kommit snö!

"Titta det snöar, titta det snöar, trallallalla, trallalla", sjöng vi när vi vaknade i morse. Äntligen! Och det är klart, där är ju dessutom Fröken Smillas födelsedag i dag så självklart måste det snö då.



"Meningen med livet är snö...", säger vår lille filosof när han sitter i en snödriva på tomten.



Fröken Smilla som har en stor känsla för snö kanade runt i snön på magen, hon åt snö, rullade runt och sedan fick hon underbara tokryck och sprang runt i åttor på tomten. Samtidigt som hon skrek hon: "Snö, jag älskar snö!"




Vi har varit ute nästan hela dagen och när matte försökte kalla in oss för att hon tyckte att det såg ut som vi frös då lade vi oss på rygg och skrattade åt henne tills vi kiknade. "Frysa", sade vi, "du är bra tokig matte". "Vi labbar kan ju inte frysa. Vi är ju gjorde för snö."

Smilla, grattis på födelsedagen, vår underbara lilla sötnos!

Matte har allt möjligt i sin väska...

... en almanacka, en bok, sin mobiltelefon, lite pennor, några näsdukar och en brun labardor...

Wanted

Så här ser en godistjuv ut framifrån...



....och från sidan...




... och från andra sidan. Efter att vi varit ute på promenad i går kväll och medan matte höll på att torka tassarna på Smilla och Tant Jackie, sprang Hobbe upp på övervåningen och åt upp allt godis som låg i en skål som stod på bordet i tv-rummet. När matte kom upp satt han där och belåtet slickade sig om munnen. 2 kg godis till den som ertappar denne godistjuv!

På skogspromenad med Fergus

Här ser ni vår nya kompis, Fergus. Han är jättestor men otroligt snäll. När vi kom till stallet så fick vi spring runt fritt och nosa och undersöka allt, inklusive Fergus. Han är jättesnäll och han stod alldeles stilla när vi nosade på hans hovar och svans.



Han var jättecool när Smilla försökte jaga honom och skällde på honom för att få honom att jaga henne. Efter en stund så var vi kompisar så vi stack före honom och lajade med Hanna i stället.



När Fergus hade fått sitt tog vi oss an Aramis, mattes syrras andra häst. Han är bara en liten valp på 300 kg... Han är bara ett och ett halvt år. Han gillade oss också. Han var dock lite mer nyfiken på oss än vad Fergus var. Det var lite läskigt när han böjde sig ner och nosade på oss. Smilla som brukar vara så kaxig backad och sprang till matte.




Det var jättehäftigt att se när mattes syrra utövade horsemanship på Aramis. Hästarna tränas på ett liknande sätt som vi labbar. De ska lära sig gå fot, de ska följa "matte" när "matte" byter riktning, de ska stanna när "matte" stannar och stå kvar tills "matte" säger till. Vi labbar utgjorde dessutom ett störande moment i allt detta så det var träning med störning vilket var väldigt nyttigt för Aramis som är van vid att träna ensam med sin "matte"

Jag låg och övervakade så att allt gick rätt till. Du vet, en annan är ju ganska bra på det där med att gå fot, inkallning och sånt.

Det var Smilla som bidrog med "störningen" genom att gnälla och skälla. Hon var jättesur för att hon inte fick springa runt och jaga Aramis.

Snacka om att vi var helt slut när vi kom hem efter att ha varit på stallet i flera timmar. Jag slocknade direkt. Matte var helnöjd. "Nu har ni fått lite mental- och socialträning igen", sade hon. Zzzzzzzz, svarade vi.