På skogspromenad med Fergus

Här ser ni vår nya kompis, Fergus. Han är jättestor men otroligt snäll. När vi kom till stallet så fick vi spring runt fritt och nosa och undersöka allt, inklusive Fergus. Han är jättesnäll och han stod alldeles stilla när vi nosade på hans hovar och svans.



Han var jättecool när Smilla försökte jaga honom och skällde på honom för att få honom att jaga henne. Efter en stund så var vi kompisar så vi stack före honom och lajade med Hanna i stället.



När Fergus hade fått sitt tog vi oss an Aramis, mattes syrras andra häst. Han är bara en liten valp på 300 kg... Han är bara ett och ett halvt år. Han gillade oss också. Han var dock lite mer nyfiken på oss än vad Fergus var. Det var lite läskigt när han böjde sig ner och nosade på oss. Smilla som brukar vara så kaxig backad och sprang till matte.




Det var jättehäftigt att se när mattes syrra utövade horsemanship på Aramis. Hästarna tränas på ett liknande sätt som vi labbar. De ska lära sig gå fot, de ska följa "matte" när "matte" byter riktning, de ska stanna när "matte" stannar och stå kvar tills "matte" säger till. Vi labbar utgjorde dessutom ett störande moment i allt detta så det var träning med störning vilket var väldigt nyttigt för Aramis som är van vid att träna ensam med sin "matte"

Jag låg och övervakade så att allt gick rätt till. Du vet, en annan är ju ganska bra på det där med att gå fot, inkallning och sånt.

Det var Smilla som bidrog med "störningen" genom att gnälla och skälla. Hon var jättesur för att hon inte fick springa runt och jaga Aramis.

Snacka om att vi var helt slut när vi kom hem efter att ha varit på stallet i flera timmar. Jag slocknade direkt. Matte var helnöjd. "Nu har ni fått lite mental- och socialträning igen", sade hon. Zzzzzzzz, svarade vi.