Söndagsvandring och kalas

I dag sov vi länge, åt en mys-frukost och läste varenda radannons i tidningarna. Sedan tog husse och matte på sig vandrarkängorna och så drog vi ut till skogs. Vi vandrade bara rakt uti skogen och gick tills vi inte orkade längre. Vi passerade bland annat en jättefin liten skogsjö. Det var oerhört vackert och fridfullt där vid sjön.

Självklart var vi labbar tvungna att ta årets sista dopp. Smilla hoppade i direkt men hon kom upp lika snabbt igen och skakade av sig det iskalla vattnet.

Sedan lurade hon i mig också. "Kom, Hobbe, det är inte så kallt!" Jag smög fram till vattenkanten för att sticka i tassen men då halkade jag i och snacka om att det var kallt.

Sedan tyckte fröken Smilla som är så full av energi att "Nu kan vi det här! Nu drar vi!"

"Hörrö, vänta på mig", skrek jag efter Smilla. "Vääänta på mig!" Jag hann ikapp henne till slut och då gick vi i "rå-skog", d.v.s. skog utan stigar en bra stund. Vi fick lyfta ordenligt på fötterna för att ta oss fram genom buskar och snår. Och när vi tagit oss ut på öppnare marker, ja då skulle det jobbas... Suck... Vi fick spåra och träna på inkallning och på att stanna och ligga kvar. Jag försökte tala om för husse och matte att vi borde helga det tredje budet av Guds budord, du skall helga vilodagen, men de gick inte på det.

När vi äntligen kom hem duschade vi snabbt allihop och sedan åkte vi till Bidevind där det var kalas. En av våra favoritungar fyllde 13 år i torsdags och detta firades dagen till ära med tårta och massor av bullar. Nellys mamma bakar världens godaste bullar enligt systrarna Voltaires recept. Husse är alltid så lyrisk när vi ska till Bidevind på kalas för han älskar Voltaire bullar.

Smilla satt och försökt hypnotisera en bulle för att få den att hoppa in i munnen på henne men hon lyckades inte, tyvärr. Hade hon gjort det hade jag hoppat på henne och snott den direkt.

När vi kom hem kapsejsade vi direkt och sov hela eftermiddagen och ämnar så gör resten av kvällen också. Grattis en gång till, Nelly!