tisdag 12 maj 2009

Snoaring



En av mina favoritsysselsättningar är att slagga, nappa, duna - ja ni vet, när man helt enkelt lutar sig lite, sluter ögonen en stund och tänker på något trevligt som en köttbit som i slowmotion faller ner från diskbänken, en nyupphälld skål full med torrfoder eller husse i motljus ...
Häromdagen väcktes jag dock på ett synnerligen abrupt sätt av ett öronbedövande dån i min närhet - men när jag förskräckt slog upp mina bruna så fanns det ingenting där, allt var lugnt och stilla. Så jag funderade en stund på vad det kunde ha varit, men då jag inte kom på någon logisk förklaring så la jag mig ner igen och somnade om.
Och helt plötsligt händer det igen- ett brak eller nå't och jag flyger upp för att kolla vad det är. Men ingenting! Förutom Smilla som skrattar sig halvt fördävad och hävdar att jag toksnarkar! Och vaknar av mig själv av min egna snarkningar.
Sånt förtal .... och av min egen syster!



4 kommentarer:

  1. Elakt förtal! Vi bruna labbekillar snarkar inte, vi andas tungt!

    SvaraRadera
  2. Anna på badis15 maj 2009 kl. 14:53

    Härligt Hobbe! Naturligtvis ska man låta, och om man nu gör det, så ska man göra det ORDENTLIGT!! Bra jobbat!

    SvaraRadera
  3. Hej Hobbe. Den där strumpeleken verkar till att vara jättekul. Jag talade med matte om den och hon sa att jag fick inte lära mig den leken. Suck!

    SvaraRadera
  4. Johooo? Har Hobbe käkat upp datorn?

    SvaraRadera